Hemmagjord slush

Allmänt, Recept / bcaa, isglass, recept, slush / Permalink / 0
I går blev jag sugen på något gott att dricka i värmen efter att jag varit ute och sprungit. Jag hittade en bit melon och dessutom hade jag precis fått hem ett paket med BCAA från tillskottsbolaget. Rekomenderar starkt detta recept, enkelt, billigt och nyttigt!
 
1/4 melon
10-15 isbitar
1/2 dl vatten
1 portion bcaa (hallonsaft från solidnutrition) 
 
Mixa allt i ca en minut och häll upp i ett fint glas. Jag tog även lite och frös in till isglass.
 
 

Följ mig på instagram karnfrisk_
och gilla inlägget nedan ❤️

Varför jag var inlagd på en psykiatrisk sluten avdelning

Allmänt, Sjukdom / hälsa, psykiskohälsa / Permalink / 7

Det var med tårar i ögonen och en klump i halsen som jag kramade min rumskompis och sa hej då. Jag började gråta och kramade henne hårdare. Jag trodde aldrig att jag, första dagen på psykiatriska avdelningen, skulle träffa nya vänner för livet och känna en sorg när jag skulle åka hem. Under mina 2,5 veckor på sjukhus har jag haft dagliga samtal med en skötare som också kom fram och kramade mig. Hon sa att jag är en fin tjej och att hon kommer att sakna mig. Ofta brukar jag skaka av mig komplimanger och tänka att ”så säger hen till alla” eller ”så säger hen bara för att vara snäll” men denna gången träffade det mig rakt i hjärtat. Jag tror på allvar att hon menade det och det tar jag med mig hem, känslan av att ha gjort intryck. 

Idag är jag glad att jag åkte till psykologen den där dagen när jag blev inlagd, att jag har varit i/befunnit mig i en skyddad miljö. Många har undrat vad som hände och varför jag legat på sjukhus. Here I go: Jag mådde väldigt dåligt och orkade inte mer, jag hade gett upp. Psykologen ställde ”rätt” frågor och eftersom jag svarade ärligt så förstod han att det var farligt för mig att vara ensam och gick med mig till deras akutteam som i sin tur skjutsade mig till Huddinge sjukhus. Avdelningen jag hamnade på är en suicid preventiv avdelning och det är precis så som namnet anger; innan det är försent så hamnar en där. Mer detaljerat än så vill jag inte berätta just nu då  jag fortfarande mår dåligt och är väldigt skör. 

Det jag tar med mig från sjukhusvistelsen är insikten att psykisk ohälsa kan drabba precis vem som helst när som helst i livet. Det är inte bara ”knäppskallar” som det drabbar, händer det tillräckligt mycket i livet under en kort period så orkar psyket inte mer och vem som helst kan insjukna. Jag har också tänkt på att vi var en så blandad skara människor på avdelningen, vi var gamla, unga, tjocka, smala, lagom, långa, ljusa, mörka, brunetter, några som gillade att sova och någon som inte sov alls. Det behöver verkligen inte synas utanpå om en lider av psykisk sjukdom. Det visste jag ju så klart innan också, men insikten har  liksom sjunkit in lite, nu känner jag det istället för att bara veta det. 

Jag kände mig inte riktigt redo för att åka hem då överläkaren sa ”tanken är inte att man ska må bra när man åker härifrån, tanken är att man ska vara lite mer på benen igen så att öppenvården kan ta över”. När hon sa det så kändes det lugnare och hon tittade mig i ögonen och sa ”du är ju alltid välkommen tillbaka - det kommer bli bra Jenny”. Jag vet inte varför men jag kände mig lugn och gick och hämtade min packning.

Så där står jag i slussen (flera låsta dörrar av säkerhetsskäl) med armarna runt min rumskompis som jag inte förrän nu visste att jag hade kommit så nära, kramar till hårdare och av hela mitt hjärta önskar jag att hon ska bli frisk. Med min kudde under ena armen och kattgosedjuren under den andra stegar jag ut från avdelningen. 

 
 
Jag undrar fortfarande hur man ska bli frisk med dessa kläder på sig haha..
 
 
 
Högst oklart varför jag fick ha KV tofflor 
 
 
 
 
 
 
Följ mig på instagram karnfrisk_
och gilla inlägget nedan ❤️

Intervju - Christine Kuru

Allmänt, Intervjuer / intervjuer, nyblogg / Permalink / 0

Jag har pratat med Christine Kuru som sedan barnsben kämpat med psykiskohälsa. Hon svarar rakt, ärligt och utan skam på frågor om allt mellan himmel och jord. Tack Christine för att du lät dig interjuvas och hjälpter till att bryta tabun kring psykiskohälsa ❤️

Vem är du?
Jag är 34 år, gift och har en son på 17 månader och 2 bonuskillar som är tonåringar. Mycket djurintresserad och har en Storpudel samt är uppfödare av kattrasen Cornish Rex. 

Vart bor du?
Piteå Norrbotten.

Hur mår du idag?
Idag är jag rätt stabil i mitt mående men har mycket arbete med att få en fungerande vardag samt att få min energi att räcka till allt.

Vad är det energin ska räcka till?
Ta hand om min son, mina djur, hushållssysslor m.m.

Hur ska du få energin att räcka?
Jag försöker hitta sätt att vara tidseffektiv samt inte göra för mycket på en dag för då blir jag slut i flera dagar.

Hur ser en vanlig dag ut för dig? 
Mesta tid och energi en vanlig dag går åt att ta hand om min son som jag är hemma med, när min man kommer hem försöker jag använda den lilla energi jag har kvar till hushållssysslor och mina djur.

När förstod du att du var sjuk? 
Eftersom jag haft psykisk ohälsa så länge jag kan minnas så har jag aldrig sett det som något annorlunda. Tidigaste som finns dokumenterat är självmordstankar vid 9års ålder då skolan uppmärksammade det. Själv minns jag inte mycket från min skolgång annat än att jag fick byta skola ofta pga att vi flyttade ofta.

Har du någon diagnos?
Jag har diagnoserna Post Traumatisk Stress syndrom (PTSD), Depression, Ångest & Bipolära drag. 

Hur fick du diagnoserna?
Har gått på BUP som liten och sen fortsatte det som vuxen, på vägen fick jag flera diagnoser som lett fram till idag, mest detaljerat vart det när jag via försäkringskassan gjorde en utredning som de i detalj gjorde tester och sånt.

Hur kändes det att få diagnoserna?
Det hjälpte mig mycket att få diagnoserna då jag tidigare bara hade diagnosen depression vilket inte räckte till på långa vägar.

Hur har diagnoserna påverkat dig?
Hur diagnoserna påverkar mig har jag svårt att säga då jag aldrig levt utan dem, men de påverkar min energi nivå mycket, och påverkar mycket mina förhållanden då min partner måste lära sig hur jag fungerar och behöver hjälpa mig mer än kanske en i övrigt frisk person behöver.

Jag brukar tänka att ha en psykisk sjukdom är som att ha en superkraft, tex att en del är hyperkänsliga och kan känna av andra människor lätt. Har du någon superkraft?
Jag är empatisk. Kan ofta känna vad folk känner. Är det starka känslor som vid begravning t.ex blir jag totalt utmattad.

Hur använder du denna egenskap som en superkraft?
Hehe ibland. För att hjälpa folk med problem. Där de själva kanske saknar lite insikt. Ibland funkar det även som lögndetektor.

Finns det något negativt med din superkraft?
Ja det är ju att man ibland får känna saker man inte vill. Det kan också vara väldigt påfrestande ibland då jag bara kan blockera det till en viss gräns.

vad gör du när du får ångest?
Andningen är det jag först måste fokusera på, sen är det att försöka avleda det, hur beror på många faktorer, ibland räcker det att kela med katten eller mysa med sonen, ibland försöker jag läsa en bok eller umgås med vänner eller maken och se film.

Vad får dig att må riktigt bra?
Min son och min älsklingskatt Idril (11år) främst, sen min familj såklart och mina närmaste vänner som tagit mig genom mycket mörka dagar. 

Har du något tips till läsarna?
Mitt tips är att läsa på så mycket om sin/sina diagnos/-er för självinsikt och förståelse är det viktigaste upplever jag. När man vet vad man har som grund och hur det påverkar en är det lättare att sätta upp en strategi för hur man ska hantera det. Samt att hitta ljuspunkterna här i livet, hur små de än må vara och försöka upprepa dem, om det är att sitta och mysa framför en film, läsa en bok eller umgås med vänner eller någon hobby. För alla ljusstunder i livet är värdefulla och hjälper en att härda ut de mörkaste stunderna som oundvikligen kommer.

 

Följ mig på instagram karnfrisk_
och gilla inlägget nedan ❤️

Till top