Hur ska man förstå kroppens signaler?

Allmänt, Sjukdom / Fitness24/7, fitness, gym, lyssnapåkroppen, psykiskohälsa, skitdag / Permalink / 0
En får väll njuta av det lilla, typ som att en sekund så glömmer en bort ångesten. Direkt kommer det en ny tsunamin av ångest som helt oförberett väller över mig. För ångesten är som en våg som överaskar, överfaller och röjer allt i sin väg, jag kallar det tsunamiångest andra säger panikångest. Sedan finns den där molande ångesten som alltid ligger där i bröstet och retas så där lagom mycket. De två är vänner och allierade. Tillsammans har de en pakt mot välmående, så for välmående kommer fram så tar det bara någon sekund så överfaller de tillsammans välmående. Nu när det har gått så pass långtid med mobbning, slag och sparkar att välmående inte längre vågar gå ut, hon vågar inte ens testa. Välmående vet om att mobbarna inte bör få styra henne, men hon är rädd. Nu efter så många år av mobbning från tsunami ångesten och molande ångesten att det räcker med att tänka på dem för att hon ska bli rädd och sedan behöva vila i flera timmar efteråt.
 
Jag tänker att en del ångest är befogat, en del ångest är inte lika befogat och en del ångest får jag för att jag är rädd att få ångest (förväntansångest). Det är så himla lurigt det här, en riktig djungel. Har du olika sorters ångest?
 
Dagen har bestått av ett mördar-ben-pass så svetten sprutade och benen skakade. När jag gick ner till cykeln för att ta mig till gmmet så ser jag att cykelfan inte har någon luft i däcken, jag leder cykeln till pumparna i centrum. De fungerade så klart inte. Leder fanskapet till gymmet för att på börja passet, då dör hörlurarna. "det var då själva fan" tänkte jag och ser att pulsklockan slocknar. Livet, gud, änglarna eller vad man nu tror på, ville verkligen säga mig något. Jag kände ju redan innan jag gick till gymmet att jag var för trött idag och varför kan jag inte bara lyssna på kroppen, varför ska det vara så svårt att hitta balansen? 
 
Jag har tänkt så  otroligt mycket på det, hur vet man när latmasken bara är där och retas eller om det faktiskt är så att en behöver vila? Det är inte helt ovanligt (har min terapeut sagt) att barn till missbrukare ofta måste bli sina egna föräldrar och därför blir väldigt hårda mot sig själva. Det kan jag verkligen relatera till, jag skötte skolan och fick högsta betyg i nästan alla ämnen, jag skötte ekonomin exemplariskt, jag jobbade tidigt och jag försökte att alltid vara lojal mot andra men inte mig själv. Allt annat utom perfektion är att misslyckas och då slog (slår?!) jag hårt på mig själv, skapade en verklighet där jag inte dög och var bra nog. käftsmällar och sparkar mot huvudet fick jag motta av mig själv och ofta än idag; får ta emot. När jag är för trött för att gå till gymmet så slår jag mig själv, hårt som fan och skriker att den lata jäveln bara ska masa sig iväg. Då började änglarna att skicka mig signaler om att vända om men icke, ett benpass och 2 timmar senare leder jag cykelfan hem, tappar shakern i marken och snubblar på en sten.
 
Tips för att lära sig förstå sin kropp mottages med glädje!
 
 
 
 
 
 Följ mig på instagram karnfrisk_
och gilla inlägget nedan  ❤️
 
Till top