Intervju - Emelie

Allmänt / Permalink / 0

Till denna vecka har jag haft ett samtal med en tjej som heter Emelie, en stark tjej som öppet svarar på min frågor. Tack för att du är med och hjälper till att arbeta mot ett samhälle som pratar om psykisk ohälsa.

Vem är du?
Jag heter Emelie, är 27 år och bor i Karlstad med min sambo och vår lilla bebis på 7 månader.
Jag gillar att träna, umgås med familj/vänner och äta gott. Jag är en vanlig Svensson.

Hur mår du idag?
Idag mår jag bra, för det mesta iallafall. Är mycket hormoner under en period nu med graviditeten och amning. Innan det så var jag stabil och mådde bra.

Hade du en "bra" graviditet? (om man kan säga så?)
Det kan man säga och jodå, hade en bra graviditet. Jag hade endel fysiska problem men psyksiskt var det inget fel med faktiskt

Vad skönt, var det så att du mådde bra av att vara gravid?
Förutom att jag kräktes till v. 18, fick mycket foglossning, gick upp 30kg och hade 0 sexlust å mådde jag ändå bra så var kanske lite bra med gravidhormonerna

När vi ändå är inne på ämnet, har du någon sexlust i övrigt? jag tänker att medicinerna kan ju ha den bieffekten.
Innan graviditeten hade jag mycket sexlust så den påverkades inte av medicinen för min del  Hoppas att den återkommer snart. Äter lamotrigin om det har någon betydelse.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag och bebisen vaknar, går upp och äter frukost. Sen leker vi tills han blir trött igen och då lägger vi oss och ammar tills hans somnar. Då går jag upp och tittar på youtube eller plockar med något som jag tycker är roligt. När han vaknat igen är det dags för lunch och efter det tar vi en promenad. Sen leker vi lite till och när sambon kommer hem lagar någon av oss middag och den andra underhåller bebisen. Sen äter vi middag tillsammans, sonen kanske badar beroende på vilken dag det är, jag kanske hänger lite tvätt eller så slappar vi bara i soffan medans bebisen leker lite själv. När vi ska sova tar jag medicin och gör min kvällsrutin som tar 20min, då jag tvättar mig, smörjer och duschar kroppen. Vissa dagar har vi planer och träffar andra mammor+bebisar eller åker iväg till min mamma men en vanlig dag ser ut såhär.

Vad får dig att må bra?
Jag äter medicin och utan den hade jag inte fungerar, eller tragiskt nog ens levt. Utöver det så är det sonen som gör att jag mår bra, han är så himla go och glad hela tiden och är det bästa som hänt mig. Jag gillar att träna, lyssna på podd och kolla på Youtube. Äta choklad gör mig också glad, haha. 

När förstod du att någonting inte stämde?
När jag var 12 år började jag testa gränser. Skolka, röka, dricka, ha sex, skära mig och må väldigt dåligt. Jag träffade jämlika men jag var alltid värst. Det eskalerade för varje år, vi flyttade, jag träffade nya jämlika att spåra ur med. Droger, ännu mer sex och fest. När jag sen blev 18 år och fick jobb i en butik så var jag tvungen att mogna, växa upp och skärpa mig. Men jag fortsatte ha perioder då jag spårade, antingen var jag hög på att leva eller så ville jag dö. När jag var 24 år så kom den värsta perioden jag varit med om. Gick ur en period där jag hade jobbat massor, träffat många olika killar och tyckte att jag "levde livet" och var oövervinnerlig. Slog om totalt och hamnade i en djup depression, ville inte, klarade inte att leva. Jag ville bara dö. Hade precis träffat en underbar kille men allt blev bara svart. Han och min mamma tog hand om mig, såg till att jag inte gav upp. Min mamma hjälpte mig att komma till läkaren och därifrån till psykiatrin. Jag fick en diagnos och medicinering, det räddade mitt liv. Det tog några veckor men när det väl stabiliserat sig så mådde jag som jag gjorde mellan dom höga och låga perioderna, normalt. Och nu har jag varit symptomfri i 2.5 år.

Har du någon diagnos?
Ja, min diagnos är bipolär ospec. Läkaren tror att jag ligger mellan typ 2 och typ 1. Eftersom att han satte in medicin direkt så har dom inte kunnat fastställa den.

Vad har du för tips till läsarna?
Sök hjälp om du mår dåligt! Orkar inte Du söka hjälp så be någon i din närhet att göra det med/åt dig. Det finns hjälp att få även om det inte känns så. Det tog 13 år för mig att få min diagnos och medicinering. Jag sökte flera gånger för depression men när det gått över och jag blev hypomanisk så mådde jag bra igen och därför missades min sjukdom. Skriv ner dina symptom och tankar, ta med det till läkaren och kräv hjälp. Det är inte meningen att man ska må dåligt på något sätt, det är inte normalt. Om man mår dåligt pga yttre omständigheter är det förståeligt men inte utan anledning. Det behöver inte vara psykisk orsak ens utan kan vara en brist på något ämne eller vitamin i kroppen. Oavsett så måste man våga ta tag i det och inte ge upp, du förtjänar att må bra!

Tillsist vad tycker du om karnfrisk.com?
Jag tycker att det är jätte bra att det pratas mer om psykisk ohälsa. Och att din blogg om det gör att det blir lättare för folk att förstå och kunna hitta information

 

 Det är inte Emelie på bilden. Bilden är från pixabay.com
 
 Följ mig på instagram karnfrisk_
och gilla inlägget nedan  ❤️
Till top